Det var tjejerna som gjorde Sundström 2007-09-18



Betraktelse över Krokstrandsfestivalen. Bilaga till bidragsansökningar.

Det var tjejerna som gjorde Sundström
 
Han kom till Krokstrand med ”legend” skrivet i pannan. Stefan Sundström. Herregud! Vi sitter tätt på golvet i ”lilla” tältet och väntar på honom. Det är Krokstrandsfestivalens första dag och nu stiger han upp på scenen, årets stora artist. Han tar ett ackord på gitarren och gensvaret är enormt. 
 
”Ge mig sen lite kärlek. Ge mig hopp ge mig tro. Längs den bängliga vägen till Bällingebro.” 
 
Sundström sjunger. Bakom mig hör jag en kör av ljusa tjejröster som faller in i sången: ”Ge mig lite kärlek. Ge mig hopp ge mig tro”. Deras änglalika röster svävar upp mot tältets spetsiga tak. Dom kan varenda strof som Sundström har diktat. ”Längs den bängliga vägen till Bällingebro” glädjesjunger dom taktfast. Plötsligt tittar han upp.
 
Det är den bilden jag har i tankarna när jag står och sorterar sopor efter festivalen. Det var tjejerna som gjorde Sundström! Först såg han ganska trött ut. (Vem skulle inte göra det om man var legend!) Men dom fick honom att glänsa. 
 
För mig är detta kärnan i Krokstrandsfestivalen. Ungdomarna ockuperar dom gamla gubbarna och får dom att återuppstå – i en mycket bättre tappning.
 
Därför kommer folk tillbaka, år efter år. Krokstrandsfestivalen är en multigenerationsfest som vrider om i gamla hjärnor och släpper loss den unga energin.
 
Joel, Linnéa, Klara, Hanna, Astrid, Tove, Hampus, Elin, Albert, Erik, Linn, Sebbe, Maja, Fanny, Daniel, Alma … och alla era kompisar: Ockupera mera!
 
KARIN ASKBERGER 070913
 
 
 




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster