Böhmisk kupa 2008-06-11



Han vill återinföra tegelvalven i modernt byggande. Artikel till Sydsvenska Dagbladet.

Artikel till Sydsvenska Dagbladet. 3000 tecken.
 
 
Vill återinföra tegelvalven i modernt byggande
 
Olov Eriksson har murat en böhmisk kupa som examensarbete på Hantverksskolan Da Capo i Mariestad. Han flyttar nu tillbaka till Malmö med en kandidatexamen i murarhantverk. Konsten att slå valv är en i det närmaste utdöd kunskap. 
 
Hastigt doppar han stenen i vatten. Sedan lägger han bruk på kanterna, trycker fast den och knackar. Olov har bara fyra skift kvar tills han ska lägga slutstenen på sin kupol. Nu hänger stenen av sig själv, konstaterar han, och känner med handen på undersidan. 
Han mäter in en ny sten. Hugger bort en bit med murarhammaren. Passar in den igen. Hela tiden ett koncentrerat samarbete mellan öga och hand. Det tycks vara mycket att hålla reda på hela tiden för att få ett valv att gå jämt ut på slutet.
En åttaarmad stomme av plywood håller upp valvets form, men faktum är att de flesta stenarna hänger i luften bara med hjälp av brukets vidhäftningsförmåga. Avgörande för valvets hållfasthet är hur kupolens tryckkrafter fångas upp; spännvidden är lite över fyra meter och vikten två ton. ”Jag har huggit och murat vederlaget och dess sneda anfang i tegel. Runt omkring teglet göt jag en stödmur med armering.”
Han utgick alltså från en rektangel och började mura från alla hörnen samtidigt. Kupan har 67 skift. Nu återstår bara ett litet fyrkantigt tomrum på toppen.
Olov dokumenterar varje moment i processen. Eftersom traditionen att mura valv i det närmaste är bortglömd inom yrkeskåren har han varit tvungen att skaffa sig erfarenheten själv. Hur börjar man? Vilka förband väljer man? Hur och var står man när man murar? Hur lång tid tar det? När kan man ta bort formen?  
”Ska man göra antikvariska restaureringar vill man ju veta hur det gick till. Jag ville ta reda på hur den geometriska beräkningen av valvet går till, vilken metodik som används och vilka fasta regler som finns för just den böhmiska kupan.”
I den äldre bygglitteraturen finns en hel del skrivet om valvkonstruktioner. Men inte om hur man gör. ”Det är inte murarna som skrivit böckerna.” 
Olov hoppar ner från valvet och fyller på mer bruk i baljan. Han använder hydrauliskt kalkbruk enligt gammalt recept som han reviderat något. Bruket härdar med vatten och har en otrolig vidhäftningsförmåga mot teglet. För att forma välvningen, valvets höjd är en halv meter, har han räknat fram att fogarna ska vara sex millimeter på insidan och lite större på utsidan. Det är fogarnas kilform som gör teglet ”böjbart”. 
 Under arbetets gång har Olov prövat olika tillvägagångssätt från litteraturen. Verifierat eller förkastat. Målet var att skapa en kupa som är både hållfast och estetisk. Teglet skulle vara synligt och han bestämde sig för att mura i kvartstensförband. Inifrån sett bildar nu stötfogarna jämna sicksack-mönster och rummet känns högtidligt. 
”Jag vill återinföra tegelvalven i modernt byggande. Jag tror absolut att det finns en plats för dem i framtidens tegelhus, inte minst arkitektritade. Ett tegelvalv skulle kunna lyfta ett rums upplevelsevärde till en kostnad som i sammanhanget är ringa.”
Han knackar försiktigt på slutstenen. Där satt den. 
 
KARIN ASKBERGER
080512
 
 
Bildtext:
Olov Eriksson har som examensarbete murat en böhmisk kupa. Den karaktäriseras av sin flacka rundning och släta yta utan valvribbor. Sfärens centrum ligger egentligen cirka fem meter under själva valvkupan. 
 
”Att mura ett rumstäckande bjälklagsvalv i tegel är murarhantverkets höjdpunkt i historien. Att behärska det ger mig en ökad känsla av stolthet för mitt yrke.”
 
”Dom här valven har historiskt ofta putsats, men jag lämnar det oputsat eftersom det är mer pedagogiskt att titta på det då, lättare att följa processen.”
 




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster