Koll på säkerheten 2009-09-16



Var är barnen? Fritidshemmet med plats för 60 barn, utvecklade eget säkerhetssystem. Artikel till Lärarförbundets tidning Fritidspedagogen.

Koll på säkerheten
 
En mamma kommer för att hämta sin 6-åriga dotter på fritids. Men var är flickan? 
Känns situationen igen? Ett barn som är borta. Känner du oron i magen?
Skee fritidshem, med plats för 60 barn, har arbetat medvetet med att utveckla sitt säkerhetssystem. Alla barn ska känna sig sedda. Inga barn får tappas bort.
 
Vi besöker Skee skola. På skolgården leker barnen i vårens varma sol. Samhället med detta märkliga namn, uttalas scheä med betoning på båda vokalerna, tillhör Strömstads kommun. Kommunen har 12.000 invånare. Skee fritidshem är integrerat med skolan som har 110 barn. De flesta barnen åker skolbuss.
Det var när två avdelningar slogs samman och barngruppen ökade från 30 till det dubbla som behovet av struktur blev tydligt. Att ha koll på 60 barn kräver en medveten strategi. Fritidspersonalen startade en process som i dag åtta år senare har utvecklats till ett eget säkerhetssystem. Erfarenheter av både jobbiga missar och lyckade satsningar har vässat systemet. 
 
Klockan är 12.15. I Skee ligger skolschemat så att främst de yngre kommer 12.15 och de äldre 14.30. Denna lyckliga omständighet beror dels på skolbussarna, alla barn får inte plats på samma tur, men är också resultat av schemasamarbete mellan skolan och fritids.   
 Själva incheckningen försiggår i entrén till fritidshemmet. Trapphallen har utvecklats till ett centrum för verksamhetens logistik. På väggen finns anslagstavla med planeringsschema där varje barn har sina egna rutor. Vidare finns prydliga rader med lådor för sortering av glödlampor, förpackningar, hårdplast, glas, kvarglömda saker etc.
Nu ringer det ut och hastigt bildas en kö av barn framför anslagstavlan, det är fritidsbarnen som ska ”kryssa in sig”. Alla fritidsbarn som slutar skolan ska komma hit och meddela om de ska vara kvar eller gå hem. En i taget kliver upp på bänken framför tavlan. De välkomnas av Therese Malm som är Spindel i dag.
Säkerhetssystemet utgår från Spindeln. Personalen turas om att vara Spindel. Spindeln är den som har huvudansvar för barnens tider, men han eller hon bär även med sig telefon och plåster. Spindeln känns igen på Spindelvästen. Alla barn känner till Spindelns uppgift.
- Hej Sebastian! Vill du vara ute eller på avslappning?
Sebastian möter Spindelns blick. Hon håller handen på hans axel. Sebastian har klivit upp på bänken. De är på samma nivå. Han väljer avslappning och får ett A i sin ruta.
- Nej, förresten, jag sa fel. Jag vill vara ute.
I spindelvästens ficka finns även kautschuk. Bokstaven ändras till U. Nästa.
- Hej Emil, grattis på födelsedagen!
Alla tilltalas med förnamn. Kommunikationen är tydlig. På tavlan hänger också ett block, ”meddelande från föräldrar”, där det i dag finns ett meddelande från Olivers mamma att sonen ska gå direkt till skyttet i dag. Nästa. Barnen som köar verkar inte ha något emot att vänta på sitt lilla ögonblick av personligt möte med Spindeln.
 - Då flyttar du din magnet, säger Spindeln när Miranda kliver ner från bänken.
Andra spörsmål som avhandlas är tiderna för hemgång, om barnen har fritidsaktiviteter att passa och om dom vill vara med på fritidsgympa. Spindeln skriver in direkt på schemat om det är några avvikelser, till exempel ”mamma hämtade” eller ”buss till Anton”.
Magnettavlan i korridoren är en annan viktig punkt i säkerhetssystemet. Det är en färgglad tavla lätt tillgänglig i barnhöjd. Här finns magneter med namnen på alla som är inskrivna på fritids. Varje årsgrupp har en egen färg. Tavlan ger en snabb överblick över var i denna utspridda miljö barnen finns. Eftersom det är rast nu, är skolbarn och fritidsbarn blandade. När rasten är slut och skolbarnen gått in till sina klassrum utkristalliserar sig fritidsgruppen. En titt på magnettavlan upplyser då att sex barn är i källarens kuddrum, sju är på baksidan (två i sandlådan och fem i Lill-skogen), fem är på framsidan, tre är i grupprummet, en är i snickarrummet. Högst upp väntar magneterna till alla barn som ännu inte har kommit från skolan. Ansvaret för att flytta sina magneter under fritidseftermiddagen har barnen själva, vilket de uppenbart sköter med noggrannhet och glädje.
Ljud från barnen hörs avlägset. Spindeln står ensam kvar vid anslagstavlan och överför barnens tider på en lapp: 14.30, 16.10, 17.30, 14.15, 17.00, 18.00, 15.00. För säkerhets skull kollar hon en sista gång igenom de barn som gått hem. Det ska också framgå om barn har lämnat fritis trots att det enligt schema skulle vara där, och vart de gått. Om uppgift saknas ska saken utredas och åtgärdas. Sen stoppar hon lappen i västfickan och går ut på gården.
 
Maria Kärnbo, anställd på Skee fritids sedan år 2000, har perspektiv på verksamheten både före och efter sammanslagningen. Personalen gick in i projektet med positiva förväntningar.
 - Vi trodde att det skulle kunna bli bra med en sammanslagning. Vi skulle bli fler vuxna som kunde samarbeta och arbeta friare. Tvivel kommer i så fall från föräldrar, i första hand de som har förskoleklassbarn, men det brukar klinga av när det gått en tid och de ser vinsterna med att vi är många.
Framför allt ser Maria Kärnbo att utvecklingen av säkerhetsorganisationen frigjort tid. I stället för att all personal ska gå med lapp i fickan och hålla koll på var alla är, har man i Skee koncentrerat den uppgiften på en person, Spindeln. Övriga kan arbeta med det roliga, det pedagogiska innehållet.
En annan vinst är att personalmötena, en timme varje måndag med hela personalen innan fritis börjar, blir effektivare. Tack vare strukturen kan man snabbt stöka undan de praktiska frågorna och få tid till det kreativa. Personalen är fem till antalet (3,5 tjänst). Det lönar sig att alla får möjlighet att komma till tals.
- Det finns en vilja att förgylla. Det finns ett överskott på lust att göra roliga saker. Jag tycker att vi har mer tid att ta hand om det nu. 
En annan kanal som inspirerar och höjer kvaliteten är handledningen. Var tredje vecka träffar personalen en handledare som leder samtal om fritidsmetodik och personalfrågor.  
 
Klockan är nu halv två. Spindeln har en flicka i knäet. Medan hon tröstar pågår små scenerier i periferin. I Lill-skogen försöker Lukas för tredje gången hissa en flagga (ett sittunderlag) på kojans tak medan kompisarna klättrar på en bergsvägg. På andra sidan skolan sitter ett gäng glada tjejer på ett upp-och-nervänt bord och sjunger ”A lia letta go go” samtidigt som en annan tjej spikar fast en förstärkning på bordets ben. Pedagogerna finns med och stöttar.
Allt känns tryggt. Frågan är om det ska behövas åtta år för att komma fram till ett fungerande säkerhetssystem?
- I början litade vi kanske lite för mycket på våra barn. Det finns till exempel ingen farlig trafik här. Vi hade helt enkelt inte förmåga att tänka oss in i allt som kan hända. Det fanns en ganska otydlig gräns runt skolan som vi tyckte att barnen respekterade.
Allteftersom uppstod incidenter. Ibland kom tuff kritik från föräldrar. Långsamt kunde personalen ringa in de kritiska punkterna. När en vikarie en dag formulerade orden, ”jag vet inte var alla barn är”, blev behovet tydligt. Man behövde en arbetsplan. 
I dag fungerar arbetsplanen som ett kitt mellan barn, föräldrar och personal. Den används aktivt och beskriver ansvarsfördelning, arbetssätt, det pedagogiska innehållet och årets tema. 
 
Klockan har blivit tre. Barnen strömmar i en komplex väv, med bussar, med föräldrar, med kompisar, med personal. Nu har också de äldre barnen anlänt. Kollen är stenhård.
Ändå händer det som inte får hända. En mamma kommer för att hämta sin 6-åriga dotter. Flickan är inte där!
Mamman hade ringt på första rasten. ”Jag ska gå och skriva upp det med en gång”, hade Maria svarat, som råkade ha fritidstelefonen i fickan trots att det inte var fritidstid. Samtidigt blev några barn osams uppe i skogen och hon måste springa dit. Saken trillade ur systemet. Sexåringen tog skolbussen hem, fast hon skulle ha varit kvar. Maria suckar.
- Finns det system som är helt vattentäta?
Innan Maria Kärnbo ska gå hem för dagen, ringer hon upp mamman. Flickan hade suttit i sandlådan hemma och varit ganska nöjd. Någon olycka hade inte skett. Men fritidshemmet tar allvarligt på händelsen. Hur kunde det ske? Under samtalets gång växte en bild fram av förloppet. Diskussionen kom in på arbetsplanen, om den kan förtydligas när det gäller meddelande från föräldrar.  
- Det kändes som att vi delade på ansvaret. Det var skönt.
Arbetsplanen har nu en ny passus när det gäller ansvar för information från föräldrarna. Endast skriftliga meddelanden kan garanteras. För säkerhetens skull. 
 
 
KARIN ASKBERGER
090415
 
Ruta
Skee fritids
60 platser. 3,5 tjänst. Ålder 6-12 år. Utfasning av de äldre barnen sker automatiskt allteftersom närvaron minskar och de inte längre behöver tillsyn. 
 
Arbetsplanen
Uppdateras varje år med arbetssätt, ansvarsfördelning, verksamhet med mera. Det är viktigt att arbetsplanen stämmer överens med verkligheten och är ett levande dokument. Om säkerhet står det bland annat: att bussbarn bör ha en nyckel utlagd så att de kan komma in, det är bra att ha viktiga telefonnummer tillgängliga för barnet, föräldrarna har yttersta ansvaret för sitt barns schema och får gärna ändra i det vid behov – schemat finns tillgängligt cirka en vecka i förväg. Främst skriftligt informationsutbyte mellan föräldrar och personal. Organisation när det gäller inkomna lappar, var de ska lämnas så att de ej försvinner.  




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster