Riksintresset Krokstrand 2010-01-19



Text till skyltar som berättar om stenindustrin som kulturarv, för Ekomuseum Gränsland.

Stenhuggarmiljö av riksintresse
 
Stenhuvudstad
Krokstrand har kallats ”stenhuvudstaden vid Idefjorden”. Stenhuggeriet dominerade mellan åren 1872 och 1977. Förutom god kvalitet på berg, erbjöd läget vid Idefjordens vatten en strategisk öppning ut mot världen. De främsta produkterna var gatsten och kantsten.
Konsuln och grosshandlaren W T Lundgren, Strömstad, öppnade berg på Björneröd 1872. Det norska bolaget N S Beer & Co etablerade sig på Kroken i slutet av 1880-talet. Bolaget satte bland annat upp sex stora stenhuggarbaracker för att hysa inflyttad arbetskraft. Samhället växte så det knakade.
 
Obruten kedja
Svenska staten har utpekat Krokstrand som riksintresse för kulturmiljövården. När asfalten kom, minskade trycket på stenindustrin och samhället dog ut. Anläggningarna lämnades så gott som intakta. Förutom stenbrotten finns i dag en obruten kedja som speglar hela epoken: huggplatser, Folkets hus, förvaltarens hus, idrottsplats, barackerna, missionshus, skolor, matsalar, konsumbutik, hästvattning, smedja, med flera. 
 
Municipalsamhälle
Som mest bodde två tusen personer i Krokstrand/Björneröd. Cirka 500 var sysselsatta inom stennäringen. Husmödrar och barn, omistliga kuggar i hjulet, har orättvist glömts bort i arbetskraftsstatistiken.
Björneröd och Kroken var municipalsamhälle med beskattningsrätt och egen hälsovårdsstadga. Vid upphörandet 1958 hade stenindustrin avstannat. Ett kort uppsving lockade portugisiska stenhuggare att flytta in 1963. De införde ”macetan”, en rundslägga som fortsatt finns med i stenhuggarnas verktygslådor.




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster