Leaderprojekt i Glava 2010-05-11



De silverglänsande skiffertaken i Glava ger lokal identitet. Artikel om ett Leaderprojekt i Glava till tidskriften Bygd och Natur.

Nytt skiffermuseum i Glava bryter hemmablindheten
 
Hård sten. Flagad som mandel. Glittrar av tusen solar.
Glava Hembygdsförening väcker liv i sin lokala naturskatt: glavaskiffern. I augusti i fjol klipptes bandet till det nya skiffermuseet. 
 
Glava, i västra Värmland är ett samhälle som formats av sin skiffer. Skifferbrottet inmutades 1778 och räknas som Sveriges första inmutade brott. Via Glafsfjorden skeppades stenskivorna ut – millimetertunna plattor glänsande i gult, brunt, rosa och violett. Runt om i landet och även i Norge, Tyskland och England har glavaskiffer använts som ett exklusivt taktäckningsmaterial bland annat på offentliga byggnader och i högreståndsmiljöer som slott och herresäten. Dock inte i Glava. I Glava blev skiffer gemene mans material. Skiffer lades på bostadshusens tak, liksom på lantbrukets ladugårdar, hönshus, vagnslider och till och med på utedassen.
Lystern utmärker glavaskiffern. Stenen är ljus och innehåller glimmer. När plattorna klyvs blir ytan ojämn och det är i dessa ojämnheter som det spännande ljusspelet uppstår. Välskötta skiffertak i Glava är en fröjd att se. 
Men det hänger ett hot över skiffertaken i Glava. Här finns skiffertak vars skönhet ligger dold under mossa och alger. I takt med att de små jordbruken lagts ned, har många av de traditionella ekonomibyggnaderna blivit överflödiga. I dag ser man svankande lador med skiffertak som bara står och väntar på sitt öde.
Den största frestaren har varit takplåten. När den kom i ropet på 1960- och 70-talen var det många husägare i Glava som ersatte sina hundraåriga skiffertak med svart plåt. Ännu ligger skifferplattorna staplade bakom uthusen och påminner om den tidens synsätt. Nu har trenden lyckligtvis vänt. Skiffern gör come back som det hållbara och beständiga material den är. Med hjälp av högtryckstvätt blir stenen som ny igen. På ett hundraårigt tak brukar minst 80 procent av stenen vara återanvändbar.
Museum
Hembygdsgården i Glava har föredömligt välskötta skiffertak. Byggnaderna ligger på en kulle söder om samhället och är placerade i U-form med ett gårdstun i mitten. När vi besöker platsen glittrar taken i solen. Mangårdsbyggnaden bär upp ett elegant skiffertak med mönster i form av stora romber. På motsatta sidan av tunet återfinns föreningens nya skiffermuseum, ett Leaderprojekt som invigdes i augusti förra året.
Nu behöver man inte längre få nackspärr när man vill skåda skifferkonsten. Här är takfallen placerade i ögonhöjd. På den långa byggnaden, ett förråd för hässjevirke, får man se mönsterläggning på nära håll. Huset flankeras av två flyglar där man kan ta del av Glavas skifferhistoria, geologi, produktion, läggningsteknik m m. På gavlarna hänger skifferplattor i alla tänkbara storlekar och former: kvadratiska, rektangulära, rundade och spetshuggna.
Vi har stämt träff med Birgitta Juås, Glava hembygdsföreningen, som ska berätta om projektet. Hon slår sig ner i en soffgrupp av skiffer.
- Vi vill att husägare i Glava ska lägga om sina skiffertak, inte byta ut dem. Därför tänkte vi göra en permanent utställning för att sprida kunskap om materialet.
En planeringsgrupp bildades. Man tog sina tankar med sig till Leader Växtlust Värmland. Och, javisst. Idén passade in i Leaders utvecklingsstrategi. När de lämnade Leaderkontoret i Sunne hade de med sig en checklista som stöd för att sätta ihop en projektbeskrivning. I oktober 2008 kom beslutet. Hembygdsföreningen beviljades ekonomiskt stöd på 100.000 kronor till projektet, drygt hälften av den totala kostnaden. 
Nu visade det sig att ingen ville vara projektledare. Frågan var om man skulle kunna genomföra ett så pass stort arbete utan ”chef”?
- Nej, ingen ville ta på sig ledarrollen. Vi bestämde oss för kollektivt ledarskap. Var och en intog sina roller spontant efter vars och ens personliga läggning.  
Projektgruppen formerade sig alltså den naturliga vägen och fick en pådrivare, en kritisk granskare, en idégivare och en byråkrat. Alla visste vad som förväntades av dem. För själva bygget anlitades en lokal byggmästare, tillika van takskifferläggare. 
- När det var dags att sätta igång med bygget var det pådrivaren som ringde runt och tjatade: ”Dags att komma och gräva nu.” Under byggets gång kom den kritiska granskaren och kollade konstruktion och funktion. ”Här sticker ett hörn ut som kan bli farligt.”
Birgitta Juås var byråkraten. Hon tog på sig ansvaret för alla myndighetskontakter. Nu böjer hon sig fram och lägger slutrapporten på bordet. Detta graciösa skifferbord, inropat på auktion efter tillverkaren Karl-Oskar Karlsson, väcker liksom liv i den torra statistiken. I en kolumn kan man läsa: ”Planering och utbildning 118 ideella timmar. Utställningen 271 ideella timmar. Bygge och markberedning 143 ideella timmar.”
Den ideella kraften är basen i den så kallade Leadermetoden. Med Leaderpengar i kassan är det tänkt att de ideella kuggarna ska haka samman med lokala entreprenörer och offentliga resurser och sätta samhället i rörelse. Den dagen vi besöker Glava sitter två killar och spikar skiffer på ett av kyrkans tak. Den yngsta berättar att hans första kontakt med skifferläggning var när museet byggdes.
Museiprojektet gav många ringar på vattnet. Uppmärksamheten fick bland annat Glavaborna att gå ut till sina bortglömda högar och leta efter skiffer.
- Folk som annars inte var aktiva, kom till hembygdsgården med modeller som vi efterlyst. All skiffer i museet är skänkt som gåvor.
Bakom Birgitta blänker nu museets nylagda tak. Man kan länge stå och förundras över diagonalernas linjer. Skiffer kittlar ögat så skönt. Materialet har naturligtvis använts till mycket mer än tak. Soffan hon sitter på är en sinnrik byggsats tillverkad av en man som inte ens var skifferhuggare. Man ser skorstenskragar av skiffer och trappor. En gåva till museet från Birgitta är den stora stenen i marken framför museet. Där ligger den och förbryllar. Som ett interaktivt inslag i utställningen ropar den ut mot besökaren: ”Vad är det som är gjort av glavaskiffer, är fyrkantigt och har ett hål i mitten?”*
  
 
Birgittas råd till den som går i projekttankar:
-         Studiebesök inspirerar. De åkte till Dalsland och blev inspirerade av Ingmar Anderssons skifferutställning.
-         Utnyttja Leaderkontorets hjälpsamhet, be om en fadder.
-         Studera Leaders temaområden och anpassa projektbeskrivningen därefter.
-         Ringa in rollerna i projektgruppen. Vilka förväntningar ställs på var och en?   
-         Boka invigningsdag långt i förväg. Det sporrar. En invigningsdag är lättare att förmedla än en ”slutredovisningsdag”.
-         Tänk på att allt ska redovisas, samla in uppgifter under projektets gång.
 
 
 
* Källstenen som låg över brunnen hemma på Birgitta Juås släktgård.

Bilder:
 
Skiffermuseum
Glavas hembygdsföreningen invigde sitt skiffermuseum i augusti 2009. Utställningen blev både större och finare än tänkt – som ett litet museum.
 
Birgitta
Birgitta Juås, Glava hembygdsförening, har forskat i skifferns historia och fyllt anslagstavlorna med information. 
 
Skifferhög
Takskiffer är en bristvara. Glava Skifferbrott tillverkar i dag företrädesvis golv- och beklädnadsskiffer. Skifferverket i Grythyttan har tagit upp tillverkning i mindre skala.
 
Svank
Länsstyrelsen i Värmland ger utbildning och stöd till lantbrukare som restaurerar sina skiffertak.
 
Läckande tak
Den vanligaste orsaken till läckande skiffertak är att spiken rostat och gått av. Numer används syrafast spik.




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster