Destination Lista 2011-05-09



Artikel till tidskriften Segling. Angör Lista. Upplev Norges svar på Skagen.

 
 
Text: Karin Askberger
Foto: Anders Jernelius, Karin Askberger
 
 
Fakta Lista 
 
Listahavn/Borshavn: 20 nm till Lindesnäs och 60 nm till Jären
Samhälle: Borhaug, ca 1.300 invånare
Kommun: Farsund
Landskap: Vest-Agder
Gästplatser i Borshavn: NW-sidan av 30 m flytbrygga
Muddrad ränna: minsta djup 3,5 meter
Faciliteter: el, toa, dusch, vatten, välsorterad mataffär (2009)
Sevärdheter: Lista fyr, Lista Kustkulturcenter, Listamoränen, Räddningsstation, Nordberg Fort, natur- och kulturlandskap med bland annat vandrande sanddyner, fågelstation (350 fågelarter) och hällristningar.
 
 
 
 
Destination Lista
 
Jären, Lista och Lindesnäs är utposter som förknippas med den beryktade sjövägen runt Norges södra landtunga. Hamnarna är få och havet ofta upprört. 
Det är en kust som för de flesta seglare är en transportsträcka. Siktet är inställt på destinationer som Lofoten, Skottland, Skagen eller den svenska västkusten.
Vi siktade i stället in oss på Lista, Norges svar på Skagen. 
 
Listalandet är en halvö som sticker ut i havet där kusten börjar svänga av mot norr igen, strax innan Skagerack mynnar ut i Nordsjön. Himlens ljus reflekteras av havet i nord, väst och ost. Genom kikaren ser man ett låglänt landskap som kantas av en vit rand, Listastränderna. Marken tycks indelad i rutor av stengärdesgårdar och odlingsfält och i bakgrunden höjer sig en blå fjällkam. På västra udden sträcker Lista fyr upp sitt varnande finger.
Liksom flera områden längs sydnorska kusten är området utanför Listalandet markerat som ”farligt område” i farledsbeskrivningen Den Norske Los. Längs den cirka sju nm långa sträckningen från Steinodden i väster till ön Rauna i öster, sjunker bottnen hastigt, från långgrunt ner till över hundra meters djup. Detta leder till att havsvågorna både reflekteras och hindras. Varierande strömförhållanden ger också upphov till virvelrörelser. Sjön kan vara mycket upprörd. Störtbränningar har observerats, enligt beskrivningen.
 Vi går i en frisk slör på sydostlig kurs från Egersund. Siktet är inställt på Lista hamn, en sträcka på 30 nm. När fyrens siluett dyker upp, den höjer sig 40 meter över havet, har vi två timmars segling kvar.
Hamnen ligger skyddad av en lång pir uppbyggd via ön Brekneholmen, med motsvarande pirarm mot fastlandet på andra sida. Angöringen påbörjas cirka tre kabellängder från kusten, toppen av fyrtornet ska befinna sig under fjällkammen. Rakt utanför inloppet läggs kursen om till en enslinje på land. Man seglar in i den första bassängen där det kan vara kraftig sjöhävning i hård sydvästlig vind. En muddrad ränna åt nordväst är väl utstakad med järnstolpar med reflexer som möjliggör insegling även i mörker. Innanför ytterligare två pirarmar återfinns den lilla fiskehamnen, Borshavn, där gästbåtar välkomnas enligt seden: Det ska inte kosta något att söka lä. Denna frikostighet, som förmodligen inte kommer vara för all framtid, tillsammans med de hjälpsamma pensionerade fiskargubbarna ger ett charmigt första intryck. 
 
Mice en place – att komma i ordning
Hur många gästbåtar som kan klämmas in i hamnen ska vara osagt. Officiellt är gästerna hänvisade till nordvästra sidan av en 30-metersponton. På kvällarna när fritidsbåtarna söker natthamn får man samsas om utrymmet så gott det går. Utanpå fiskebåtarna kan det ligga dubbla rader liksom längs gästbryggan.
Elström erhålls enligt ett överraskande system. Efter lite efterforskning får man veta att speciella kort finns att köpa i kiosken för en tia. Kortet ska sedan matas in i ett elskåp. Det gäller bara att ha rätta knycken. Eftersom jag inte hade det, knackade jag på hos gubbarna som sitter och snackar i hamnbyschan om dagarna. Hur får man igång elen? Det rostiga och otjänstvilliga skåpet tycks fylla även en social funktion. En farbror följer med och nickar nöjd när han med rätta handlaget får kortet att bita. Sen hörs ett ”wow” från gästbåtarna. Mitt kort löser allas elproblem.
Sedan vi låg i Borshavn senast, för tre år sedan, har en ny och välsorterad handel öppnat helt intill hamnen. Enkla toaletter och duschmöjligheter finns i närheten, liksom dricksvatten.
Det första som lockar upptäckarlusten är den halvkilometerlånga piren som svänger sin arm om hamnen. Längs havssidan är jättelika stenblock resta till en sågtandskantad vägg mot havet. Vid första anblicken syns det märkligt att man över huvud taget anlagt en hamn här; att det är möjligt att konstruera en vågbrytare som ska kunna stå emot hela detta öppna hav. Vi förstår sammanhanget bättre nästa dag, som är en cykeldag.
 
Utflykter på Listahalvön
Listalandet är plant och lättcyklat. Ett par kilometer till Lista fyr är en lämplig uppvärmning. Vid fyren finns ett informationscenter, som förutom biljetter till fyren erbjuder matnyttiga broschyrer om Listalandet. En mindre utställning ger god överblick för den som tänker tillbringa några dagar i området.
 
Lista fyr Fl W 4s
Position 58º 06,6\' N 06º 34,0\' E. Fyrtornet är 34 meter högt och byggt 1853. Byggnaden är murad av sandfärgad sten, som i övre delen kragar ut för utkiksbalkongen med klassiskt rödfärgat gjutjärnsräcke. Tornets takhuv är konisk med knopp. Det vilar allvar över fyren. Ingen annan fyr vi sett i Norge är så oklädd som Lista fyr. Vid fyrstationen finns utöver informationscentret, galleri och uthyrningslägenheter i den före detta fyrvaktarbostaden.  
Sjöfolket på segelskutorna var utsatta för stora risker längs den grymma sträckan utanför Norges sydvästra kust. Det ställdes krav på fyrljus för att underlätta navigeringen. Bara under en enda höst, år 1781, hade åtta skepp strandat. På den tiden fanns det endast tre fyrar längs hela norska kusten. Utbyggnaden kom igång i början av 1800-talet. Första fyren på Lista tändes 1836. När allt fler fyrar började lysa, blev det problem med identifieringen. Därför sattes ytterligare två torn upp på Lista 1853. Nu hade man tre. Stationen växte och var världens största fyrstation 1872, får man veta i en broschyr. Då hade blinkljuset uppfunnits, fyrarna kunde ges olika lyskaraktär. Igen ändrades siluetten på Lista. Av de två torn som monterades ner, hamnade det ena som material i Svenner fyr. Stenen från det andra ser vi i stenmuren kring den befintliga fyren i dag.
83 fyrar är klassade som byggnadsminne i Norge. Åtta av dem återfinns i Vest-Agder, vilket i sig inbjuder till en ren fyrexkursion. Lista fyr, Oksöy fyr och Lindesnäs är de mest kända.
Från tornet ser man Listalandet i sitt speciella skagenljus. Härifrån står det klart varför man anlagt hamn på Lista.
 
Listamoränen
Den långa vägbrytaren i hamnen vilar i själva verket på Syd-Norges äldsta ändmorän. Från tornet ser man med blotta ögat moränavsättningen, den grå rullstensryggen som ligger som en list runt Listahalvön. Morän är beteckning för lösmassor av sand, grus och sten som bildas av inlandsisens arbete. Listamoränen formades vid isens kant för omkring 14.000 år sedan (tror man). Den böjer i en båge från Steinodden i väster och går förbi Brekneholmen som är del av piren. Vidare löper ryggen över Östhassel och under havsytan mot ön Rauna där den blir synlig ett kort stycke, för att åter dyka ner under vattnet. Listamoränen är drygt tio kilometer lång. 
Det vida rullstensstråket består alltså av lösmassor som iskanten la upp. Här kan man sätta sig på en sten och fundera över inlandsisens brutalitet. Den kunde flytta berg. Under sin framfart slet den med sig stenblock från fjällen. Isen var som en jättelik stenkross. När klimatet blev varmare forsade stenmaterialet med smältvattnet och samlades, som i detta fall, till en moränrygg vid isens kant. Men en ny köldperiod inträdde och iskanten stannade upp, vilket bidrog till den karaktäristiska ändmoränen.
Listamoränen ger en uppfattning om klimatförändringars kraft och konsekvenser.    
 
Listastränderna
Längs Listamoränen finns en klintkust med vandrande sanddyner. Dynernas vita sand har silats fram av havsstormarna ur den 14.000 år gamla Listamoränen.
Vi cyklar ner mot Östhassel och parkerar vid stranden. Härifrån har man ett par kilometers vandring i strandbrynet österut mot Kvijobukten.
Det är ett växelspel mellan vågor, vind och växter som skapar detta dynlandskap. Principen är att sanden förs upp på stranden av vågorna och när den torkar tar vinden tag i sandkornen som flyger iväg och fastnar i närmaste växt. Marhalmen, eller strandrågen som man säger på svenska, är en typisk sandbindande växt. Marhalmsdynerna med sina mjuka varma sandsidor är perfekta fikaplatser med havsutsikt. Klättrar man över kammen ser man rader av lägre sanddyner, som har vandrat steg för steg inåt land.
 
Lista Kustkulturcenter
Inom promenadavstånd från hamnen ligger Lista Kustkulturcenter i ett före detta båtbyggeri. Museets huvudattraktion är en traditionell ”listesköjte” byggd 1900, en rustik klinkbyggd däcksbåt. I utställningen kring sköjten presenteras den lokala kustkulturen med bland annat båtbyggeriverktyg, fiske- och fångstutrustning. Här kan man få guidad visning. En av historierna som den trevliga unga guiden berättar handlar om lotsarnas villkor. Innan lotsväsendet var organiserat gällde det för lotsarna att helt enkelt komma först ut till skeppet för att få jobbet. En av båtmodellerna, Pröven, är en smäcker spriseglare med dubbla försegel som går under namnet Listabåten. Det var en båtbyggare från Hardanger som seglade söderöver för att sälja frukt och ost. På Lista mötte han kärleken och blev kvar. Vilket var en vinstlott också för lotsarna. Med sig hade han kunskapen att bygga snabba båtar. Listabåten gjorde lotsens konkurrenter sjuka av avund. 
  
Räddningsstationen
Det riskfyllda farvattnet gjorde att Lista fick sin första räddningsstation i mitten av 1800-talet. Förhållandena krävde beredskap för att kunna rädda skepp och sjömän i nödsituationer. På Öshassel finns en komplett bevarad räddningsstation, Norges enda, som ruvar på spännande berättelser om människans kamp med och mot havet. Stationen lades ned 1972. Den är nu skyddad av Riksantikvarien och drivs av en förening som sommartid håller öppet för allmänheten på söndagar. 
 
Nordberg Fort
Till sist något som inte kan förbigås när det gäller Norges södra udde: krigshistoria. I snart sagt varje hamn finns monument för hedrande av andra världskrigets offer. För oss fritidsseglare är de gamla ”tyskebryggorna” av cement som rasat ner och ligger som outmärkta grund, också en påminnelse om tyskarnas ockupation.
Nordberg Fort, några kilometer norr om hamnen, anses vara Nord-Europas bäst bevarade tyska kustfort, även det fredat av Riksantikvarien. Ockupationsmakten byggde fortet som skydd mot de allierade. Lista befarades kunna bli ett landstigningsställe och det relativt korta avståndet till England innebar även hot från luften. I kamouflagesyfte anlades fortet som en by med små och stora olikfärgade hus placerade i ett oregelbundet mönster. Fortet var självförsörjande på både el och vatten och hade drivhus och stall.
De allierade angrep aldrig fortet utan koncentrerade sig på konvojer till havs och på Listas flygplats. Anläggningen står i princip kvar som den lämnades 1945.
Sommaren 2009 invigdes en ny museibyggnad med bland annat café, museibutik, utställningar och kulturverksamhet.
 
KARIN ASKBERGER




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster