Springdans i gränstrakten 2014-05-08



Spelmän och dansare möttes i Sarpsborg för att botanisera i en gränslös tradition – springdansen. Till tidskriften Spelmannen.

Reportage till tidningen Spelmannen

Gränstraktens likheter skapar ny union mellan Norge och Sverige – en tretaktsunion

I de värmländska gränstrakterna säger man att folkkulturen bryr sig lika lite om nationsgränser som älgen. Traditioner rör sig fram och tillbaka i en ständig utväxling mellan människor. Vid ett arbetsseminarium i Sarpsborg möttes spelmän och dansare en söndag i mars för att botanisera i en sådan ”papperslös” tradition – springdansen.

Springdans är en lokal benämning i de svensk-norska gränstrakterna på det som fått den övergripande benämningen polska (pols). Traditionen går tillbaka till 1600-talet då instrumentalmusiken blev inspirationskälla till själva dansen. Hur den dansades på den tiden vet man inte mycket om. Inte heller känner man till taktarterna. Förhoppningen var att under denna workshop kunna härleda dagens dans- och musikformer bakåt i tiden – och framför allt fundera på vad man vill föra vidare till framtiden.
Det var med stor ödmjukhet som initiativtagaren till seminariet Tone Eidsvold, Eidsiva Fylkeslag, som själv forskat om springdansen i Östfold, presenterade två alldeles särskilda gäster. Det var fiolspelmannen Folke Corneliusson, från Hogdal i norra Bohuslän och dansaren Hans Broen från Rakkestad i Östfold. Båda har med sig musiken respektive dansen sedan barnsben genom härmning, utan organiserad skolning.
För att skärpa blicken hade också två fackmän anlitats, fiolspelmannen Mats Berglund från västra Värmland och dansaren Marianne Dahl från Sandefjord.
Springdansen och polskespelet skulle prövas i sina naturliga sammanhang.

Utforskning
Det rådde ett nyfiket driv när dansare och spelmän, norrmän och svenskar, började utforska varandras erfarenheter. Springdansen i dag, är i grunden en polska som dansas i omdansning med växlande polskesteg (entaktssnurr) och trippvals (tvåtaktssnurr). Musiken är åttondelspolska. Det karaktäristiska knixet, nigandet i omdansningen, ger dansen ett vågigt utseende. Dansgolvet såg stundtals ut som en popcornkastrull då det knixiga nigandet i omdansningen kunde infalla på både ettan, tvåan och trean. Rätt och fel här?
Springdansen förekommer på båda sidor av gränsen, i Östfold och i norra Bohuslän, och den finns dokumenterad. Dels i filmer från båda sidorna och dels i skrift. I Östfold är springdansen inte känd genom annat namn än Springdans men på svenska sidan har den fått namnet Polskdans-springdans från Hogdal-Lommeland, eftersom ett danspar (födda 1901 och 1904) filmades i Lommeland 1972 till musik av en Hogdalsspelman, Artur Lundberg. Dansen blev senare godkänd för Polskdansmärket.

Två levande källor
Hans Broen är född 1933 i Rakkestad. Vi får gå tillbaka till 1945, det är lördagskväll i
nöjesparken i Rakkestad, med allt vad tombola, varmkorv och dansbana heter. Hans Broen är tolv år och har fått lov att vara i skjutboden, där man sköt med luftgevär. Vad Hans egentligen gör är att i smyg studera det som händer på dansbanan. Han tittar på de snurrande paren. Spanar in herrarna. Det är företrädesvis de äldres säkra steg som gör att han till sist vågar pröva själv och när kvällen är till ända dansar Hans springdans hela vägen hem. Han har fattat koden, det gällde att snurra snurra snurra. Därefter blev varje lördag en tävling.
När Mats Berglund drar igång en polska bjuder Hans Broen upp till dans. Vinnartagen sitter
kvar i 81-åringen.
- Det var skamligt att bryta ”rundsnuinga” och börja gå, konstaterar han lite andfådd efter
dansen. Ju djupare man neg, desto bättre.
Folke Corneliusson, född 1938 i Hogdal, lärde sig spela fiol som elvaåring. Hans främste
läromästare när det gäller polskemusiken var riksspelmannen Artur Lundberg, född 1901. Artur hade lärt av sin far Samuel, född 1854. Hogdal var på den tiden en levande bygd, med gott om folk i gårdarna. Geografiska utsvävningar fanns det kanske inte så stora behov av. Folke var notkunnig men tog vad som stod till buds. Det var bland annat de gamla polskorna. Även om Folke senare började i spelmanslag med en annan repertoar, har han stort sett bevarat den äldre spelstilen. Polskorna spelas snabbt och lätt och har asymmetrisk prägel.

Rytmisering
- Då tar vi en polska efter Lars i Bodal, sa Folke när Hans igen fick gå upp och dansa. Nu skulle hans dansstil testas till en asymmetrisk polska med ”kort trea”.
Intressant var alltså att föra samman Folkes äldre spelstil och Hans dans. Folke har knappt alls spelat sina gamla polskor i samband med springdans medan Hans däremot enbart haft mer ”modern” dragspelsmusik att tillgå. Frågan var nu hur gränstraktens asymmetriska polskor skulle påverka stegen?
Allas ögon riktades på fötterna igen. Skulle de tappa balansen? Snubbla? Falla? Nej. På ett omärkligt vis jämnades dessa musikaliska oregelbundenheter ut, det tycktes inte spela någon roll att vissa taktdelar trycktes ihop och spelades kortare. Dansen hade gott flyt ändå.
- Förr sa man att ”dom dansade på melodierna”, kommenterade Mats Berglund.
Dans och musik lever i symbios. Till och med, som i de äldre Hogdalspolskorna, om det saknas en taktdel i låten, tycks allt lösa sig på naturlig väg i dansarnas kroppar. Kanske är det bara i våra huvuden som den ”korta trean” ställer till problem?

Beskrivandets dilemma
Vad tar man med när danser ska beskrivas? Vad tar man inte med? Mats Berglund gav en målade bild av hur det gick till när springdansen Jössehärspolskan upptecknades 1927. Det var etnologen Ernst Klein som bjöd in dansare till Filmstaden Råsunda i Stockholm för att filma dansen. Med dagens ögon blir metoden nästan skrattretande. För det första var det inte några medelmåttor som kom, utan aktiva atleter; volter och spark i taket gick rasande lätt. För det andra hade Klein ett systematiskt arbetssätt och bröt ner dansen i delar. Det blev ju ett virrvarr av rörelser när dansarna började dansa så som dom fått dansen berättad för sig. ”Nej, nej, nej”, sa Klein. ”Nu dansar ni bara runt. Nu hjular ni bara. Nu sparkar ni bara i taket.” Från början var springdansen en improviserad dans, framför allt var den dansad i det mindre rummet där det inte gick att sparka mot taket. Nu dansades den i valsbana och det fanns större utrymme att röra sig på. Kleins beskrivning av Jössehärspolskan fick turer.
- Man ska alltid vara misstänksam mot det skrivna, avslutade Mats Berglund sitt inlägg.

Springdansen och Jularbo
Calle Jularbo och dragspelsmusiken svepte in över den gamla folkliga
musiken på 1920-talet. Fioler lades undan. Det blev nya sound. Nu ville folk ha foxtrot,
mazurka och hambo på dansbanorna. Frågan är om springdansen i Östfold och norra Bohuslän påverkades av detta epokskifte? Hans Broen menade att hans gamla dansstil sitter kvar, trots att han dansat mycket till dragspelsmusik. Med tanke på att hans läromästare på dansbanan i Rakkestad var 50 år äldre än han, så härstammar hans stil från tiden kring sekelskiftet 1900.
Även Folke Corneliussons spelsätt är sannolikt en obruten tradition sedan sekelskiftet, minst. Hans mentor Artur spelade till springdans på 1920-talet och hade låtarna efter sin far.
Likheter
Marianne Dahl satt på en stol och tittade på dansarnas steg när spelmännen tog en ny
polska. Det finns olikheter. Nigningen görs på olika taktdelar, ingången till rundsnurren är individuella. Rätt som det är stoppar hon ett par och tar tag i damen och börjar dansa.
När Marianne Dahl stannat upp konstaterade hon att även om det finns olikheter i danssätten, är uppbyggnaden i grunden densamma. Hellre än att bena i olikheter och detaljer vill Marianne Dahl fånga en helhetskänsla. Det är helhetskänslan hon tycker att man ska föra vidare till framtidens springdansare.
Bättre hålla samman än gränsa av, var också Tone Eidsvolds slutord.
- Tänk ett traditionsområde. I alla fall utifrån det vi har sett här i dag, framgår det tydligt att vi har en danstradition – om än i personliga stilar.
Gränslandet är ett polskeland med mer att upptäcka. Ett fortsatt samarbete föreslogs av Mats Berglund, med nästa seminarium i Nössemark.
- Norge och Sverige går i union igen – tretaktsunion.

KARIN ASKBERGER 140408
frilansjournalist


Bild: ”Seminar om springdanstradisjonen i Østfold og Bohuslän”. Initiativtagaren Tone Eidsvold, Eidsviva Fylkeslag, dansar springdans med Hans Broen som lärde sig dansen 1945 av äldre dansare.


Faktaruta
Samarbetet över gränsen
I Strömstad arbetar forskargruppen MERA HOGDAL sedan två år med att samla in lokala polskor som hittills inte blivit upptecknade. Arbetet sker i regi av Nolhottarnas folkdanslag och Strömstads museum. I mars 2013 genomfördes ett seminarium, Samtal om Hogdalsmusiken, i Hogdals bygdegård med spelmannen Jonas Åkerlund som huvudtalare. Målgrupp var folkmusikintresserade i Bohuslän och Östfold.
Eidsviva Fylkeslag inspirerades att bjuda igen, vilket ledde till arbetsseminariet om springdans. Planen är att söka nya medel till ett nytt arbetsseminarium i dalsländska Nössemark.




<<< Tillbaka till rubrikerna

 

aktuellt Mitt livs historia reportage Skrivaretjänster